MilkRiverUniversity.se
http://wahlingemarket.blogspot.com/
Moffas@Spray.se
Äventyr i Hemlandet...
Människornas nyfikenhet och livsvilja är stor, på snudd till abnorm.
Ju mer vi vet desto mer vill vi veta. Hela tiden ökar antalet frågetecken därför att väldigt mycket är fördolt för våra sinnen. Dock finns ett sinne som då och då rotar omkring i det fördolda, det sjätte.
Vad får oss att ana det vi inte kan se eller höra, inte heller känna med våra yttre organ. Hur kommer det sig att vår hjärna kan leverera aningar om det vi aldrig insett förut.
Kanske det inte är så konstigt i alla fall, emedan det är bra mycket som vi upplevt men sinte kommer ihåg i ett visst ögonblick.
En morgon vaknar vi och har fått se något för vårt inre som vi aldrig sett förut på just det sättet.
Så var det då jag såg knappsnurrans rörelsemönster för första gången. Då jag såg hur den vridit sig ett kvarts varv och massan rörde sig som planetsystemet. Det var då jag vände mig till min forne chef på Stadsingenjörskontoret i Södertälje för att få en kommentar.
Hans fru dukade fram kaffe och kakor, samt ett glas sherry åt oss sökare, och så började samtala. Det var då han sa att de fysikaliska konstanterna förmodligen ändrar sig med tiden; över eoner. Han förenklade formeln för energi där Einstein skriver E=mxCxC, alltså där energin ökar med ljushastigheten i kvadrat.
Vem kan förstå vad ljushastigheten i kvadrat är? Men att s/t x s/t också kan skrivas
s x s/(t x t) är uppenbart. Det vill säga: ljushastigheten i kvadrat är en sträcka gånger en acceleration, och således är energin lika med en massa gånger den sträcka massan förflyttas och med vilken hastighetsföröndring; det är väl inte svårt att förstå.
Men det där att inget föremål kan färdas fortare än ljuset är svårt att begripa. Om en bil frontalkrockar med en annan bil blir kraften som slår emot bilarna beroende av summan av deras hastigheter. Men så är det inte i förhållande med ljuset. Vad är ljus egentligen?
Det är egentligen vårt eget sinne, ögat, som bestämmer ljusets karaktär. Annars är ju ljuset en del av det band av elektromagnetism som finns runt omkring oss men som bara ett kort stycke kan registreras av våra sinnen. Det totala bandet är oändligt, endast en liten bit kan vi mäta upp med våra tekniska instrument.
Animal magnetism, jordmagnetism, solstormar... det finns hur många som helst.
Det var min vän, Ingvar, som förde in mig på tankegångar som rör elektromagnetism. Jag hade intresserat mig för Yoga och meditation (TM), och visst hade jag noterat att min radio hade en skala med både frekvenser och våglängder, men inte hade jag tänkt särskilt mycket på det.
I gymnasiet fick vi räkna lite på elströmmar och sett hur en elmotor fungerar, men mycket tog man för givet. Syra och bas i maten är beroende av elektroner och dörröppnare i varuhus fungerar på grund av fotoner. Men...nu kom Ingvar med ett gott exempel på intuition.
Max Plank gjorde experiment med en svartkropp. Det är en melallklump, tror jag, som man laddat med energi. Så mätte han den strålning som klingade ut ur kroppen då den tömdes på energi. Resultatet ritade han upp i form av ett diagram där arbete är ena axeln och våglängden den andra. Figuren blev svår att förstå, sa Ingvar.
Men om man räknar om våglängder till frekvenser får man en helt annan kurva, en dämpad spiral. Det är nämligen så att C=våglängd x frekvensen. Energiförändringen som en dämpad kurva är lättare att förstå. Där går den höga frekvensen som är blå, mot låg frekvens och långa vågor; alltså mot rött. Ingvar avläste resultatet så att det hela var en sorts dopplereffekt, d.v.s. densamma som astronomerna lutar sig mot när de menar att himlakropparna rusar bort från varandra. Figuren Ingvar fick fram såg nästan ut som en långsmal morot, eller som en istapp som hänger ner från taket. Vattnet rinner inte rakt ner utan i spiral utefter iskroppen som också består av vatten; och om man skärskådar kroppen ser man att den är valkig; intressant; det betyder att vatten hela tiden fryser fast på vägen mer mot nollpunkten.
Det känns inte bra med en bild att himlakropparna rusar bort från varandra, och jag tror att det har en psykologisk inverkan på vår framtid; förskingringen! Jag menar att min känsla för harmoni störs lite av att vi skulle rusa iväg med en hiskligt stor hastighet, och därpå från ett utgångsläge som är mindre än ingenting, Big Bang...!!!!
Jag frågade Ingvar vad det var som gjorde att elektromagnetisk rörelse rör sig som den gör, rörelseformen alltså, men det ville han inte diskutera. Men jag kunde inte släppa tanken, enveten som jag är. Tar man en pappersremsa och skjuter den fram på ett strävt underlag blir papperet påverkat så att det blir vågigt. Är det då inte likadant med elektromagnetisk vågrörelse? Vågor på Långsjön rörs upp av vindarna. På morgonen från söder och fram på dagen tvärt om. Ett tag går de genom varandra utan att man ser att de förändras, är det detta som Einstein menar att ljusets framfart inte påverkas, det att elektromagnetiska vågor inte kan påverkas? Men enligt Ingvar är det just det som händer, fast i mycket ringa mängd, enligt Planck, med det belopp som båda är överens om att det är som små belopp, kvanta som i stort liknar ränta på ränta, och som matematikern benämnde en konstant som han kallade e.
Är det en slump att siffran e används när man räknar ut energibelopp. Siffran liknar i mycket en spiral. Den logaritmiska spiralen liknar ett e, och fi = 1.618033989...
och dess kvadrat 2.61833989, medan konstanten e = 2.718 när man räknar ränta på ränta. Finns där något samband frågar jag mig. Konstanten e finns på många håll i vår svenska natur.
Mina tankar fortsatte att sväva kring rörelsens upphov när det gäller elektromagnetismen.
Och så med ens kom en snilleblixt; en källa (stjärna) ger upphov till ett flöde av strålning, och tusen andra runt den källan sänder också ut sina strålar. Det klart att dessa måste verka hämmande, och därvid uppstår mönstret ingvar fick då han räknade om våglängder till frekvenser.
Men det skulle betyda att rödförskjutningen är ett resultat av en tröghet och alls inte det som experterna menar, energikällornas rörelse bort från varandra; för övrigt verkar allt i kosmos vrida sig, som Einsten sa.
Max Plank fann att frekvenserna ändrades med ett konstant belopp, ett oändligt litet tal, h, som kan skrivas 6.26 x 10 upphöjt till - 34. Energin är då konstanten h x v , om v betyder frekvensen.
Man kan tänka sig det hela som när en person cycklar på en velodrom, en rundbana, och för vart varv ändrar han sin hastighet med ett konstant tal (jämför räntefot). Ingvar menade att energin som strålar ut vid källan minskar med denna konstant, vilket betyder att frekvensen minskar men våglängden ökar, och till slut blir vågorna långa och går mot det röda, samtidigt som hastigheten ökar. Vadå ökar, tänkte jag, är inte hastigheten konstant?
Senare har jag insett att det är vågen själv som har konstant hastighet, inte dess projektion på axeln. Fortfarande återstår mycket tankearbete. Hur kommer det sig att vågen under hela sträckan mot observatören har samma hastighet, även om den succesivt förlorar energi under resans gång, från blått till rött. Kanske är det inom ett visst intervall, ja jag vet inte.
Jag tänker på vår egen stjärna, Solen. Jag tänker också på alla andra solar (energikällor). Det finns naturligtvis ett förhållande mellan dem, liksom mellan Påven i Rom, och kardinalerna.
Vi ser en hierarki av individer som påverkar varandra. Genom att införa det religiösa systemet med personer som alla liknar oss var och en, med sina känslor, så kan också vi känna av styrkeförhållanden.
Solen strålar säger vi, solstrålar. Astronomerna talar också om solvindar. De går också att förstå i våra kroppar. Jordklotet påverkas av strålarna, och om ozoonskicktet förtunnas drabbas vi hårt. Det finns platser på jorden där fårens ögon färstörs av solens "livgivande" strålar. Strålarna kan vara på ont och gott. Vissa frekvenser är dödande, andra innehåller ultraviolett ljus som skapar sockerämnen hos växtdelar som innehåller klorofyll och förses med mineraler som strömmar genom växten från berggrunden med ett tryck som kallas osmos.
Nu är vi på Flodområde 63, här känner vi oss hemma!
Lyfter vi blicken en aning kan vi se moln som kretsar runt vårt hemland i cykler, moln som vrider sig på grund av krafter som kallas koriolis och som beror av gravitationen.
Nu tillbaka till Knappsnurrans princip:
Vi har konstaterat att trådarna, som tvinnats åt ett visst håll, måste tillåtas att tvinnas tillbaka till 0-läge, och sedan vända över åt andra hållet igen; gång på gång tills trådarna brister av utmattning. Astronomerna har visat galaxer där massan roterar och där en jetstråle skruvar sig upp från mittpunkten, det är en bild som i mycket liknar min snurra; fantastiskt!
I en bäck kan man ofta skönja virvlar som står stilla i förhållande till åkanten, medan vattnet far förbi i en strid ström. En sådan virvel kan stå där och rotera, driven av den närmaste omgivningen så länge trycket från vattenmassorna är konstant.
När trådarna spinner tillbaka drar den starkt tvinnade tråden massan närmast hålen med sig åt det nya hållet. Och sedan vänder atom för atom i massan, från att ha varit konservativ, till att följa massan närmast den drivande tråden ända till hela snurran spinner åt samma håll och trådarna på nytt är spunna så att de nästan brista. Så vänder rörelsen igen, och igen liksom rörelserna avbyter varandra i politiken, där rött blir blått och blått blir rött.
För mig hade snurran vänt så att jag såg Gud där uppe och Djävulen där nere, hållande i varsin ände av snurran. Själva massan är då planeterna och origo är solen.
Nu sitter ju solen i ett större system; i vintergatan. Och vintergatan i ett ännu större system i vårt universum. Solen roterar med sin egen frekvens, jag vet inte hur den beter sig, bara att den roterar och att planetsystemet styrs av solen som tvingar jorden att dansa med. Dock är det så att även solen är bunden till de strömmar som finns i vintergatan o.s.v....
Om vi nu tänker oss att solens strålar träffar jorden, samtidigt som alla andra solar, så kan vi känna vilken anspänning det blir. Alla de olika krafter som befinnes i detta ljushav är samtidigt ett fält av energi som bromsar, eller ska vi säga att det ger en viss stadga.
Men för var kropp i detta ljushav gäller att vill man överleva så måste man rotera, annars blir trycket för hårt och då smulas man sönder och fördelas på andra kroppar; just detsamma som händer med allt som har liv. Man skulle kunna säga att denna spänning som finns mellan himlakropparna i cosmos är det eviga livet.
Låt säga nu att de synliga himlakropparna i detta fält är de som dominerar, de som syns, liksom våra stjärnor inom olika områden; filmstjärnor och idrottsstjärnor m.m..
Men alla andra då?
Alla vi andra vanliga arbetare som roterar mellan olika platser i våra hemländer. Och alla himlakroppar som inte orkar ut med sitt ljus då? Är det inte så att de börjar göra sig gällande i astronomernas hjärnor; svart materia...
Hjärnor ja! Hur naturligt är det inte att se Big Bang i våra hjärnor? Det är ju precis så som vi själva blivit till allihop. Kanske är det därför vi varit mottagliga för den idén.
Jag tror att det finns en enda princip, precis som Einstein anade. Ett system som sedan har utvecklats precis som embrion som kommer ur ett ägg som blivit beftruktat av en viss makt, säg fadern. När barnet växer till i förstånd finns fadern närmast, den biologiska, och när barnet blir yngling finns en fader som är över de andra fäderna. Till slut hamnade pappa, Papa, Påven där som beskyddare och makthavare.
Jag har gjort en rolig upptäckt i vår pool som ständigt genomströmmas av vatten som pumpas runt och kommer ut ur ett smalt för. När vattnet når ytan uppstår bubblor som äter upp varandra. Bubblorna roterar och de största bubblorna slukar de mindre och blir till slut så stora att de spricker. Fenomenet fortsätter så länge vattnet pumpas runt i bassängen.
Nu är det nya tongångar inom fysiken; strängteorin. Utseendet är snarlikt en larv; en spiral som svänger fram och tillbaka, samtidigt som den vibrerar. Man kan mycket väl tänka sig att larven spinner en kokong och kliver ut som en fjäril. Livet vibrerar som sagt var.
För att återgå till jordklotet som spinner runt solen. Jorden roterar runt solen som rör sig i sin totala bana. Kanske är det därför vi rör oss som en elips. Men, och det är ett starkt men, jordens avstånd till solen kan mycket väl förändras i tiden, emedan allt i alltet vibrerar. Det betyder att hon sakta spinner sig närmare solen, för att liksom i exemplet med knappsnurran vända tillbaka igen.
Ser vi på den yttre vändningen, när balansen mellan solen och de andra solarna är noll, då tvingas klotet att göra en manöver för att komma ur sin benägenhet som riskerar att spränga henne i tusen bitar. Det är då hon gör en rörelse som får magnetsystemet att ändra riktning (det man uppmätt i Atlantbotten), och så vandrar hon på nytt in mot solen på en ny spiral. Förmodligen får hon en liknande bana som Merkurius, vilket Einstein förespådde om den planeten.
Einsteins farbror hade en firma där han gjorde generatorer. Där jobbade den unge Einstein en tid. Där fick han erfara att det gick att generera ström från magnetism och tvärt om. Förmopdligen lärde han sig där att ljus och elektromagnetsika strömmar är samma sak, och att de färdas lika fort.
På det viset blev han genererad annorlunda än sina generationskamrater, skulle man skämtsamt kunna säga.
Max Planck såg hur materia strålade, och hur dessa strålar förgrenade sig på det elektromagnetiska bandet på ett visst sätt så att förändringen skedde i språng, s.k. kvanta.
Det var när Nils Bor och hans mannar dök upp på arenan och presenterade en modell för atomen och dess drabanter som det knöt sig för Einstein.
Nils såg språng i atomen, där elektroner hoppade från olika banor runt kärnan. Det vill säga, han menade att elektroner kunde rotera runt kärnan med olika radie.
Einstein var med så långt att han såg att ett energiknippe tog sig ur atomen om atomen fick ett motsvarande energitillskott; en foton ( förekommer vid dörröppning i varuhus).
Men då Nils inte kunde följa elektronerna inne i atomen, utan upptäckte att de kunde dyka upp lite här och där, då gick det för långt, tyckte Einstein. Och det kan man ju förstå, men...om man haft bättre instrument hade man kanske sett vad som egentligen sker där inne.
Många konstiga teorier har levererats med kvarkar och ett och annat. Man har letat efter partiklar genom att krossa andra i acceleratorer, men någon Higginspartikel har man inte funnit, eller har man det? Först fann man att en partikel kunde färdas fortare än ljuset, men upptäckte sedan att det var en kontakt som det var något fel på, men sen... lyckades man med det omöjliga att kunna presentera en partikel som fick hela det komplicerade systemet av partiklar att bilda ett stabilt mönster...man hade funnit Higginspartikeln, sa man.
Vilka personer av kött och blod kan det vara som inför hela mänskligheten kan presentera en sådan lösning på problemet. Har vi skattebetalare full insyn i den ekonomi som ligger till grund för en sådan lösning. Jag tvivlar lika mycket på det som på mina egna och Ingvars syn på den elektromagnetiska magnetiska rörelsens utbredning. Jag är rädd att det bara är ett önsketänkande man levererar och att det faktiskt gäller att övertyga kassakistans väktare att pytsa ut mera pengar till vidare forskning av något fullständigt onödigt så länge miljoner människor svälter på jordklotet.
Einstein var en klurig person, han kunde ta till sig av de andra fysikernas upptäckter och han kunde formulera det folk ville höra: att allt är relativt, till Exempel. Det måste vara skönt att få erfara att allt inte är så förbannat precist. Ja man skulle kunna säga att Einstein uttrycke sig på ett demokratiskt sätt i en tid så demokratin stod i sin linda, inte som Fredrik Reinfeldt oförsiktig uttryckte sig i debatter mot Göran Persson. En diktator dikterar, det finns inget att lägga till eller ta bort. det relativa är alltid relativt, det vill säga beroende på...
Jag hade en gång en chef som blev chef över ytterligare ett förvaltningsområde och därför var det aktuellt med vissa neddragningar.
Han sade: - Nu är det så här...punkt slut.
Jag tänkte då: - Säg mig något i vårt närområde som är, för mig var allt i vardande. Det har också visat sig att vår ekonomi idag är en oekonomi, att vår demokrati är i fara, om folket inte får sanningshaltig information och vara med i ledningen. Men...det förutsätter att unga människor får den utbildning som krävs, och att de är mogna att ta det ansvaret.
Vår världsbild kan inte lämnas i teknikers händer, vi måste satsa våra resurser på humaniora,
på kultur, sång och musik för att locka folket till insikt om sakernas förhållande.
Nu ska du få läsa om en annan relativt fantasieggande bild av vad som sker inne i atomen.
Ja, en bild är inte riktigt rätt, ty det låter som något som man har fryst, och så är inte det jag kommer att presentera, snarare tvärt om. Jag kommer med något som mera kunde liknas vid kubism, således något som är i en gryende rörelse...
Tänk dig en gata i Örebrotrakten. Där bor familjen Svensson och deras grannar,
Svenson, Svensson.
På nätterna är alla, relativt alla,som bor där inne i bostadsområdet i sina sängar, men...när klockan ringer på morgonen drar man igång cirkusen igen.
Jag kan tänka mig att invånarnas resor från hemmet till deras arbetsplatser är att betrakta som vågor, och...när de är hemma i sitt bostadsområde är på pricken lika en punkt om man är ett stort troll och står högt uppe bland molnen och tittar ner.
När personerna är där ute i periferin och arbetar får de så mycket energi från yttervärden att de kan bära hem en hel massa. Bland annat mat och dryck så att man orkar älska och på så sätt utöka sina familjer.
Med jämna mellanrum måste man bygga ut sina bostäder, samhällets institutioner och så vidare, och detta sker ofta i språng; faktiskt. Se på det politiska läge vi har idag, med konservativa som hållit tillbaka, och de behov som nu har uppstått under så där 30 år.
Om vi överför dessa tankar på atomen, kan vi börja med den minsta som bara har en elektron: Väte. Efter Väte i det periodiska systemet kommer Helium som har två elektroner. Sedan kommer nästa och nästa, och hela tiden ökar antalet elektroner med ett.
Vi kan tänka oss att elektronerna är att likna vid personerna i det förra systemet. De vågar sig ut och vänder tillbaka till sin punkt; jämför teorier om ljuset. När de kommer hem klumpar de ihop sig och blir en kärna, och invid kärnan finns kassakistan där man tippar av den last man burit hem. Kassakistan är den neutrala partikeln inne i atomen. När kistan är full uppgraderas atomen till nästa sort i systemet, ända tills det inte går att hålla så mycket energi inom skalet, såvida det stora systemet utanför inte har förändrats, och det kan man väl tänka sig att det gör med jämna mellanrum. När detta sker kanske elektronerna kan fånga upp så mycket energi och lagra det i atomen, så att när förhållandena ändras igen, då sker en spontan utstrålning, och det är den vi kallar radioaktiv.
Jag har sett spiraler i naturen, och jag har funnit den gyllene spiralen, den som är logaritmisk.
Det finns mycket att säga om den. Rent matematiskt är den förbluffande, hur 1/0.618033989 kan bli 1+0,618033989. och om du kvadrerar det (fi) får du 2+0,618033989. Hur hänger det ihop.
Men...jag ser hur rörelsen tvingas in mot origo, men inte ända in; och... jag kan tänka mig att rörelsen går genom origo och kommer ut på andra sidan av en glob och växer ut till periferin igen.
Har jag inte där funnit samma system? En våg som krymper till nästan ingenting, och vänder i omfång och blir en våg igen. Sagolikt. Detta är ju bara i mitt huvud, men Einstein gjorde likadant, tusan vet varifrån alla tankar kommer... ja, det är våren, som har kommit igen, och med den kärleken...
En gång i tiden var jag ung ock vig. då älskade jag att göra långkullebyttor. Faktiskt ser jag idag hur ljuset beter sig på snarlikt sätt; en våg när jag kastar mig framåt och en punkt då jag når mattan och snurrar ihop mig för att genast vara beredd att kasta mig framåt igen, att jag vågade...
En vattenvåg torde genomgå samma fas, men eftersom det är lättare att röra sig framåt genom att glida lite åt sidan, kommer energiimpulsen att röra sig likt det dilemma som en organisation har då man måste peta undan en medarbetare; man sparkar snett uppåt...ja, ja, det är inte lätt att ha griller i huvudet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar