Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se
http://wahlingemarket.blogspot.com/
Moffas@Spray.se
Äventyr i Hemlandet...
Människornas nyfikenhet och livsvilja är stor, på snudd till abnorm.
Ju mer vi vet desto mer vill vi veta. Hela tiden ökar antalet frågetecken därför att väldigt mycket är fördolt för våra sinnen. Dock finns ett sinne som då och då rotar omkring i det fördolda, det sjätte.
Vad får oss att ana det vi inte kan se eller höra, inte heller känna med våra yttre organ. Hur kommer det sig att vår hjärna kan leverera aningar om det vi aldrig insett förut.
Kanske det inte är så konstigt i alla fall, emedan det är bra mycket som vi upplevt men sinte kommer ihåg i ett visst ögonblick.
En morgon vaknar vi och har fått se något för vårt inre som vi aldrig sett förut på just det sättet.
Så var det då jag såg knappsnurrans rörelsemönster för första gången. Då jag såg hur den vridit sig ett kvarts varv och massan rörde sig som planetsystemet. Det var då jag vände mig till min forne chef på Stadsingenjörskontoret i Södertälje för att få en kommentar.
Hans fru dukade fram kaffe och kakor, samt ett glas sherry åt oss sökare, och så började samtala. Det var då han sa att de fysikaliska konstanterna förmodligen ändrar sig med tiden; över eoner. Han förenklade formeln för energi där Einstein skriver E=mxCxC, alltså där energin ökar med ljushastigheten i kvadrat.
Vem kan förstå vad ljushastigheten i kvadrat är? Men att s/t x s/t också kan skrivas
s x s/(t x t) är uppenbart. Det vill säga: ljushastigheten i kvadrat är en sträcka gånger en acceleration, och således är energin lika med en massa gånger den sträcka massan förflyttas och med vilken hastighetsföröndring; det är väl inte svårt att förstå.
Men det där att inget föremål kan färdas fortare än ljuset är svårt att begripa. Om en bil frontalkrockar med en annan bil blir kraften som slår emot bilarna beroende av summan av deras hastigheter. Men så är det inte i förhållande med ljuset. Vad är ljus egentligen?
Det är egentligen vårt eget sinne, ögat, som bestämmer ljusets karaktär. Annars är ju ljuset en del av det band av elektromagnetism som finns runt omkring oss men som bara ett kort stycke kan registreras av våra sinnen. Det totala bandet är oändligt, endast en liten bit kan vi mäta upp med våra tekniska instrument.
Animal magnetism, jordmagnetism, solstormar... det finns hur många som helst.
Det var min vän, Ingvar, som förde in mig på tankegångar som rör elektromagnetism. Jag hade intresserat mig för Yoga och meditation (TM), och visst hade jag noterat att min radio hade en skala med både frekvenser och våglängder, men inte hade jag tänkt särskilt mycket på det.
I gymnasiet fick vi räkna lite på elströmmar och sett hur en elmotor fungerar, men mycket tog man för givet. Syra och bas i maten är beroende av elektroner och dörröppnare i varuhus fungerar på grund av fotoner. Men...nu kom Ingvar med ett gott exempel på intuition.
Max Plank gjorde experiment med en svartkropp. Det är en melallklump, tror jag, som man laddat med energi. Så mätte han den strålning som klingade ut ur kroppen då den tömdes på energi. Resultatet ritade han upp i form av ett diagram där arbete är ena axeln och våglängden den andra. Figuren blev svår att förstå, sa Ingvar.
Men om man räknar om våglängder till frekvenser får man en helt annan kurva, en dämpad spiral. Det är nämligen så att C=våglängd x frekvensen. Energiförändringen som en dämpad kurva är lättare att förstå. Där går den höga frekvensen som är blå, mot låg frekvens och långa vågor; alltså mot rött. Ingvar avläste resultatet så att det hela var en sorts dopplereffekt, d.v.s. densamma som astronomerna lutar sig mot när de menar att himlakropparna rusar bort från varandra. Figuren Ingvar fick fram såg nästan ut som en långsmal morot, eller som en istapp som hänger ner från taket. Vattnet rinner inte rakt ner utan i spiral utefter iskroppen som också består av vatten; och om man skärskådar kroppen ser man att den är valkig; intressant; det betyder att vatten hela tiden fryser fast på vägen mer mot nollpunkten.
Det känns inte bra med en bild att himlakropparna rusar bort från varandra, och jag tror att det har en psykologisk inverkan på vår framtid; förskingringen! Jag menar att min känsla för harmoni störs lite av att vi skulle rusa iväg med en hiskligt stor hastighet, och därpå från ett utgångsläge som är mindre än ingenting, Big Bang...!!!!
Jag frågade Ingvar vad det var som gjorde att elektromagnetisk rörelse rör sig som den gör, rörelseformen alltså, men det ville han inte diskutera. Men jag kunde inte släppa tanken, enveten som jag är. Tar man en pappersremsa och skjuter den fram på ett strävt underlag blir papperet påverkat så att det blir vågigt. Är det då inte likadant med elektromagnetisk vågrörelse? Vågor på Långsjön rörs upp av vindarna. På morgonen från söder och fram på dagen tvärt om. Ett tag går de genom varandra utan att man ser att de förändras, är det detta som Einstein menar att ljusets framfart inte påverkas, det att elektromagnetiska vågor inte kan påverkas? Men enligt Ingvar är det just det som händer, fast i mycket ringa mängd, enligt Planck, med det belopp som båda är överens om att det är som små belopp, kvanta som i stort liknar ränta på ränta, och som matematikern benämnde en konstant som han kallade e.
Är det en slump att siffran e används när man räknar ut energibelopp. Siffran liknar i mycket en spiral. Den logaritmiska spiralen liknar ett e, och fi = 1.618033989...
och dess kvadrat 2.61833989, medan konstanten e = 2.718 när man räknar ränta på ränta. Finns där något samband frågar jag mig. Konstanten e finns på många håll i vår svenska natur.
Mina tankar fortsatte att sväva kring rörelsens upphov när det gäller elektromagnetismen.
Och så med ens kom en snilleblixt; en källa (stjärna) ger upphov till ett flöde av strålning, och tusen andra runt den källan sänder också ut sina strålar. Det klart att dessa måste verka hämmande, och därvid uppstår mönstret ingvar fick då han räknade om våglängder till frekvenser.
Men det skulle betyda att rödförskjutningen är ett resultat av en tröghet och alls inte det som experterna menar, energikällornas rörelse bort från varandra; för övrigt verkar allt i kosmos vrida sig, som Einsten sa.
Max Plank fann att frekvenserna ändrades med ett konstant belopp, ett oändligt litet tal, h, som kan skrivas 6.26 x 10 upphöjt till - 34. Energin är då konstanten h x v , om v betyder frekvensen.
Man kan tänka sig det hela som när en person cycklar på en velodrom, en rundbana, och för vart varv ändrar han sin hastighet med ett konstant tal (jämför räntefot). Ingvar menade att energin som strålar ut vid källan minskar med denna konstant, vilket betyder att frekvensen minskar men våglängden ökar, och till slut blir vågorna långa och går mot det röda, samtidigt som hastigheten ökar. Vadå ökar, tänkte jag, är inte hastigheten konstant?
Senare har jag insett att det är vågen själv som har konstant hastighet, inte dess projektion på axeln. Fortfarande återstår mycket tankearbete. Hur kommer det sig att vågen under hela sträckan mot observatören har samma hastighet, även om den succesivt förlorar energi under resans gång, från blått till rött. Kanske är det inom ett visst intervall, ja jag vet inte.
Jag tänker på vår egen stjärna, Solen. Jag tänker också på alla andra solar (energikällor). Det finns naturligtvis ett förhållande mellan dem, liksom mellan Påven i Rom, och kardinalerna.
Vi ser en hierarki av individer som påverkar varandra. Genom att införa det religiösa systemet med personer som alla liknar oss var och en, med sina känslor, så kan också vi känna av styrkeförhållanden.
Solen strålar säger vi, solstrålar. Astronomerna talar också om solvindar. De går också att förstå i våra kroppar. Jordklotet påverkas av strålarna, och om ozoonskicktet förtunnas drabbas vi hårt. Det finns platser på jorden där fårens ögon färstörs av solens "livgivande" strålar. Strålarna kan vara på ont och gott. Vissa frekvenser är dödande, andra innehåller ultraviolett ljus som skapar sockerämnen hos växtdelar som innehåller klorofyll och förses med mineraler som strömmar genom växten från berggrunden med ett tryck som kallas osmos.
Nu är vi på Flodområde 63, här känner vi oss hemma!
Lyfter vi blicken en aning kan vi se moln som kretsar runt vårt hemland i cykler, moln som vrider sig på grund av krafter som kallas koriolis och som beror av gravitationen.
Nu tillbaka till Knappsnurrans princip:
Vi har konstaterat att trådarna, som tvinnats åt ett visst håll, måste tillåtas att tvinnas tillbaka till 0-läge, och sedan vända över åt andra hållet igen; gång på gång tills trådarna brister av utmattning. Astronomerna har visat galaxer där massan roterar och där en jetstråle skruvar sig upp från mittpunkten, det är en bild som i mycket liknar min snurra; fantastiskt!
I en bäck kan man ofta skönja virvlar som står stilla i förhållande till åkanten, medan vattnet far förbi i en strid ström. En sådan virvel kan stå där och rotera, driven av den närmaste omgivningen så länge trycket från vattenmassorna är konstant.
När trådarna spinner tillbaka drar den starkt tvinnade tråden massan närmast hålen med sig åt det nya hållet. Och sedan vänder atom för atom i massan, från att ha varit konservativ, till att följa massan närmast den drivande tråden ända till hela snurran spinner åt samma håll och trådarna på nytt är spunna så att de nästan brista. Så vänder rörelsen igen, och igen liksom rörelserna avbyter varandra i politiken, där rött blir blått och blått blir rött.
För mig hade snurran vänt så att jag såg Gud där uppe och Djävulen där nere, hållande i varsin ände av snurran. Själva massan är då planeterna och origo är solen.
Nu sitter ju solen i ett större system; i vintergatan. Och vintergatan i ett ännu större system i vårt universum. Solen roterar med sin egen frekvens, jag vet inte hur den beter sig, bara att den roterar och att planetsystemet styrs av solen som tvingar jorden att dansa med. Dock är det så att även solen är bunden till de strömmar som finns i vintergatan o.s.v....
Om vi nu tänker oss att solens strålar träffar jorden, samtidigt som alla andra solar, så kan vi känna vilken anspänning det blir. Alla de olika krafter som befinnes i detta ljushav är samtidigt ett fält av energi som bromsar, eller ska vi säga att det ger en viss stadga.
Men för var kropp i detta ljushav gäller att vill man överleva så måste man rotera, annars blir trycket för hårt och då smulas man sönder och fördelas på andra kroppar; just detsamma som händer med allt som har liv. Man skulle kunna säga att denna spänning som finns mellan himlakropparna i cosmos är det eviga livet.
Låt säga nu att de synliga himlakropparna i detta fält är de som dominerar, de som syns, liksom våra stjärnor inom olika områden; filmstjärnor och idrottsstjärnor m.m..
Men alla andra då?
Alla vi andra vanliga arbetare som roterar mellan olika platser i våra hemländer. Och alla himlakroppar som inte orkar ut med sitt ljus då? Är det inte så att de börjar göra sig gällande i astronomernas hjärnor; svart materia...
Hjärnor ja! Hur naturligt är det inte att se Big Bang i våra hjärnor? Det är ju precis så som vi själva blivit till allihop. Kanske är det därför vi varit mottagliga för den idén.
Jag tror att det finns en enda princip, precis som Einstein anade. Ett system som sedan har utvecklats precis som embrion som kommer ur ett ägg som blivit beftruktat av en viss makt, säg fadern. När barnet växer till i förstånd finns fadern närmast, den biologiska, och när barnet blir yngling finns en fader som är över de andra fäderna. Till slut hamnade pappa, Papa, Påven där som beskyddare och makthavare.
Jag har gjort en rolig upptäckt i vår pool som ständigt genomströmmas av vatten som pumpas runt och kommer ut ur ett smalt för. När vattnet når ytan uppstår bubblor som äter upp varandra. Bubblorna roterar och de största bubblorna slukar de mindre och blir till slut så stora att de spricker. Fenomenet fortsätter så länge vattnet pumpas runt i bassängen.
Nu är det nya tongångar inom fysiken; strängteorin. Utseendet är snarlikt en larv; en spiral som svänger fram och tillbaka, samtidigt som den vibrerar. Man kan mycket väl tänka sig att larven spinner en kokong och kliver ut som en fjäril. Livet vibrerar som sagt var.
För att återgå till jordklotet som spinner runt solen. Jorden roterar runt solen som rör sig i sin totala bana. Kanske är det därför vi rör oss som en elips. Men, och det är ett starkt men, jordens avstånd till solen kan mycket väl förändras i tiden, emedan allt i alltet vibrerar. Det betyder att hon sakta spinner sig närmare solen, för att liksom i exemplet med knappsnurran vända tillbaka igen.
Ser vi på den yttre vändningen, när balansen mellan solen och de andra solarna är noll, då tvingas klotet att göra en manöver för att komma ur sin benägenhet som riskerar att spränga henne i tusen bitar. Det är då hon gör en rörelse som får magnetsystemet att ändra riktning (det man uppmätt i Atlantbotten), och så vandrar hon på nytt in mot solen på en ny spiral. Förmodligen får hon en liknande bana som Merkurius, vilket Einstein förespådde om den planeten.
Einsteins farbror hade en firma där han gjorde generatorer. Där jobbade den unge Einstein en tid. Där fick han erfara att det gick att generera ström från magnetism och tvärt om. Förmopdligen lärde han sig där att ljus och elektromagnetsika strömmar är samma sak, och att de färdas lika fort.
På det viset blev han genererad annorlunda än sina generationskamrater, skulle man skämtsamt kunna säga.
Max Planck såg hur materia strålade, och hur dessa strålar förgrenade sig på det elektromagnetiska bandet på ett visst sätt så att förändringen skedde i språng, s.k. kvanta.
Det var när Nils Bor och hans mannar dök upp på arenan och presenterade en modell för atomen och dess drabanter som det knöt sig för Einstein.
Nils såg språng i atomen, där elektroner hoppade från olika banor runt kärnan. Det vill säga, han menade att elektroner kunde rotera runt kärnan med olika radie.
Einstein var med så långt att han såg att ett energiknippe tog sig ur atomen om atomen fick ett motsvarande energitillskott; en foton ( förekommer vid dörröppning i varuhus).
Men då Nils inte kunde följa elektronerna inne i atomen, utan upptäckte att de kunde dyka upp lite här och där, då gick det för långt, tyckte Einstein. Och det kan man ju förstå, men...om man haft bättre instrument hade man kanske sett vad som egentligen sker där inne.
Många konstiga teorier har levererats med kvarkar och ett och annat. Man har letat efter partiklar genom att krossa andra i acceleratorer, men någon Higginspartikel har man inte funnit, eller har man det? Först fann man att en partikel kunde färdas fortare än ljuset, men upptäckte sedan att det var en kontakt som det var något fel på, men sen... lyckades man med det omöjliga att kunna presentera en partikel som fick hela det komplicerade systemet av partiklar att bilda ett stabilt mönster...man hade funnit Higginspartikeln, sa man.
Vilka personer av kött och blod kan det vara som inför hela mänskligheten kan presentera en sådan lösning på problemet. Har vi skattebetalare full insyn i den ekonomi som ligger till grund för en sådan lösning. Jag tvivlar lika mycket på det som på mina egna och Ingvars syn på den elektromagnetiska magnetiska rörelsens utbredning. Jag är rädd att det bara är ett önsketänkande man levererar och att det faktiskt gäller att övertyga kassakistans väktare att pytsa ut mera pengar till vidare forskning av något fullständigt onödigt så länge miljoner människor svälter på jordklotet.
Einstein var en klurig person, han kunde ta till sig av de andra fysikernas upptäckter och han kunde formulera det folk ville höra: att allt är relativt, till Exempel. Det måste vara skönt att få erfara att allt inte är så förbannat precist. Ja man skulle kunna säga att Einstein uttrycke sig på ett demokratiskt sätt i en tid så demokratin stod i sin linda, inte som Fredrik Reinfeldt oförsiktig uttryckte sig i debatter mot Göran Persson. En diktator dikterar, det finns inget att lägga till eller ta bort. det relativa är alltid relativt, det vill säga beroende på...
Jag hade en gång en chef som blev chef över ytterligare ett förvaltningsområde och därför var det aktuellt med vissa neddragningar.
Han sade: - Nu är det så här...punkt slut.
Jag tänkte då: - Säg mig något i vårt närområde som är, för mig var allt i vardande. Det har också visat sig att vår ekonomi idag är en oekonomi, att vår demokrati är i fara, om folket inte får sanningshaltig information och vara med i ledningen. Men...det förutsätter att unga människor får den utbildning som krävs, och att de är mogna att ta det ansvaret.
Vår världsbild kan inte lämnas i teknikers händer, vi måste satsa våra resurser på humaniora,
på kultur, sång och musik för att locka folket till insikt om sakernas förhållande.
Nu ska du få läsa om en annan relativt fantasieggande bild av vad som sker inne i atomen.
Ja, en bild är inte riktigt rätt, ty det låter som något som man har fryst, och så är inte det jag kommer att presentera, snarare tvärt om. Jag kommer med något som mera kunde liknas vid kubism, således något som är i en gryende rörelse...
Tänk dig en gata i Örebrotrakten. Där bor familjen Svensson och deras grannar,
Svenson, Svensson.
På nätterna är alla, relativt alla,som bor där inne i bostadsområdet i sina sängar, men...när klockan ringer på morgonen drar man igång cirkusen igen.
Jag kan tänka mig att invånarnas resor från hemmet till deras arbetsplatser är att betrakta som vågor, och...när de är hemma i sitt bostadsområde är på pricken lika en punkt om man är ett stort troll och står högt uppe bland molnen och tittar ner.
När personerna är där ute i periferin och arbetar får de så mycket energi från yttervärden att de kan bära hem en hel massa. Bland annat mat och dryck så att man orkar älska och på så sätt utöka sina familjer.
Med jämna mellanrum måste man bygga ut sina bostäder, samhällets institutioner och så vidare, och detta sker ofta i språng; faktiskt. Se på det politiska läge vi har idag, med konservativa som hållit tillbaka, och de behov som nu har uppstått under så där 30 år.
Om vi överför dessa tankar på atomen, kan vi börja med den minsta som bara har en elektron: Väte. Efter Väte i det periodiska systemet kommer Helium som har två elektroner. Sedan kommer nästa och nästa, och hela tiden ökar antalet elektroner med ett.
Vi kan tänka oss att elektronerna är att likna vid personerna i det förra systemet. De vågar sig ut och vänder tillbaka till sin punkt; jämför teorier om ljuset. När de kommer hem klumpar de ihop sig och blir en kärna, och invid kärnan finns kassakistan där man tippar av den last man burit hem. Kassakistan är den neutrala partikeln inne i atomen. När kistan är full uppgraderas atomen till nästa sort i systemet, ända tills det inte går att hålla så mycket energi inom skalet, såvida det stora systemet utanför inte har förändrats, och det kan man väl tänka sig att det gör med jämna mellanrum. När detta sker kanske elektronerna kan fånga upp så mycket energi och lagra det i atomen, så att när förhållandena ändras igen, då sker en spontan utstrålning, och det är den vi kallar radioaktiv.
Jag har sett spiraler i naturen, och jag har funnit den gyllene spiralen, den som är logaritmisk.
Det finns mycket att säga om den. Rent matematiskt är den förbluffande, hur 1/0.618033989 kan bli 1+0,618033989. och om du kvadrerar det (fi) får du 2+0,618033989. Hur hänger det ihop.
Men...jag ser hur rörelsen tvingas in mot origo, men inte ända in; och... jag kan tänka mig att rörelsen går genom origo och kommer ut på andra sidan av en glob och växer ut till periferin igen.
Har jag inte där funnit samma system? En våg som krymper till nästan ingenting, och vänder i omfång och blir en våg igen. Sagolikt. Detta är ju bara i mitt huvud, men Einstein gjorde likadant, tusan vet varifrån alla tankar kommer... ja, det är våren, som har kommit igen, och med den kärleken...
En gång i tiden var jag ung ock vig. då älskade jag att göra långkullebyttor. Faktiskt ser jag idag hur ljuset beter sig på snarlikt sätt; en våg när jag kastar mig framåt och en punkt då jag når mattan och snurrar ihop mig för att genast vara beredd att kasta mig framåt igen, att jag vågade...
En vattenvåg torde genomgå samma fas, men eftersom det är lättare att röra sig framåt genom att glida lite åt sidan, kommer energiimpulsen att röra sig likt det dilemma som en organisation har då man måste peta undan en medarbetare; man sparkar snett uppåt...ja, ja, det är inte lätt att ha griller i huvudet...
Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se
http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/
Moffas@Spray.se
+ 46 0707 534 539
Det drog en våg genom världen...
Om du tar en tidning, gärna en stor tidning som en gammaldags Dagens Nyheter. Klipper bort en centimeterbred remsa och lägger den på vaxduken på bordet. Ytan skall vara lite kärv.
Så skjuter du remsan framåt, inte drar, skall du finna att remsan veckar sig, den blir vågig och man kan avskilja de enskilda vågorna. Där har du kvanta.
På snarligt sätt rör sig en orm fram genom sanden. Vore det en glättig yta skulle den få svårt att ringla fram på den plana ytan.
I sjön rör sig ormen nästan som fisken i vattnet. Nej det var en överdrift, den rör sig likt en meander, som hela floder rör sig i naturen.
Vattenytan på en sjö har en ytspänning som gör att den blir hård i viss mån; det känns då man gör magplask.
Men hur kommer en energiyttring att röra sig i luft? Det finns något som heter korioliskrafter.
Det är krafter som rör om i lufthavet. Molnen är inte likformiga, vissa partier sticker ut mer än andra och vindarna tar tag i dessa formationer och får hela molnpartierna att rotera.
Detta händer också genom gravitationen som verkar på jordklotet. Kan inte det där riktigt, men ett är säkert att det inte är för intet som ett flygplan eller en båt har propeller.
Det uppstår virvlar, och ibland kan det bildas virvlar i en bäck som står där dag efter dag så länge det flyter vatten där.
När min vän Ingvar Åstrand förevisade sina tankar om det elektromagnetiska energiflödets rörelse från källan till betraktaren ritade han upp det på ett plant papper i två dimensioner; men han hade även en stor spiral med sig som var färgad i regnbågens alla färger.
Ingetdera visar exakt hur rörelsen ser ut, men jag kan ana att den tar sig fram genom det kraftfält som bildas av alla andra energistrålar som finns i närheten, på ett sofistikerat sätt så att forskare kring Einstein och Bohr kunde urskilja dels vågor och dels partiklar.
Man har länge betraktat ljuset som både och, men inte förstått hur det egentligen funkar.
Jag tror att det beror på att man använder olika verktyg för att undersöka ljuset, och att dessa ännu inte är fina nog urskilja den adekvata rörelsen. Ta min bild av en atom där elektroner och protoner är olika former av samma sak. Inne i boet är de en enad massa, och på språng ut till olika befattningar i samhällslivet blir det en våg av varje resa bort och hem, morgon och kväll.
Jag bara leker med tanken, hur skulle lilla jag kunna ha trovärdiga tankar om dessa vetenskapliga gåtor, jag som inte har passerat någon professors medvetande; eller är det på grund därav?
Om vi tänker oss att rörelsen fortplantar sig på en kurva som är snarlik den vi har i den gyllene spiralen, men i fyra dimensioner (den fjärde är rörelsen), och att den ömsom utvidgas och ömsom trycks ihop, som ett hjärta, samtidigt som den ändrar riktning när den far genom "nålsögat, så får vi fram ett rörelsechema som liknar en långkullebytta med skruv. I skruven vänder massan ett antal grader, och då får det bli ett simhopp.
Gämför med mina tankar om jordens resa runt solen, som i sig gör en resa runt vintergatan, som i sig gör en resa o.s.v.. Vart är vi på väg? som det heter i programmet På spåret.
Enligt Ingvar sker en förlängning av vågen, samtidigt som frekvensen minskar. Hasigheten i vågen förblir densamma under hela resans gång genom att förhållandet mellan frekvens och våg förblir konstant; C (ljusets hastighet). Vågorna töms på energi under resans gång.
Vågförlängningen är också konstant, det vill säga att vågen utefter medellinjen förlängs med just det belopp som Plankt upptäckte, alltså 6.26 gånnger 10 upphöjt till - 34, ett otroligt litet tal, men så handlar det också om otroligt långa sträckor i rymden.
Egentligen rör det sig om matematikens ränta på ränta, där konstanten e är en viktig faktor. Det är den mest produktive matematikern, Leonard Euler, som dyker upp igen, han var verksam i Ryssland, och skrev en gång en rolig berättelse om matematik till en prinsessa. Han skrev boken som en dialog mellan två personer, och där har du modellen till dialogen mellan Moffa och hans Kamrer i företaget Moffa&Co...
Världen förändrades på några få år efter det Einstein och Bohr fått sina respektive arbetslag att enas kring varsin guru, men sams blev de aldrig om hur världen är funtad.
Min egen ambition är att ena allt som enas kan. Jag tror ändå att det finns nog med olösta gåtor för att livet skall vara värt att leva.
Hur var det nu med den där gralen som riddarna runt runda bordet sökte efter?
I ett kontrakt som herr och fru Larsson har i sitt arkiv, finns formuleringen Godsägaren, Verkställande direktören och Riddaren Hildemar Lidholm. Tänk att en dag få titeln Riddare av Nordstjärneordern lagd till Moffas eftermäle...kul va, vad tror du Rumpnissarna skulle säga då?
Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se
http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Optimistbåten inne i Korpberget...AkterKastellet sticker ut...
Från järnvägen mellan Hölö och Vagnhärad sträcker sig MilkRiverValley norrut till Mölnbo stationsamhälle. När järnvägen byggdes 1961 gjordes en vall som hindrar sjön att stiga en bit in mot länsväg 57.
Det finns ännu en vall, men den finns i Moffas huvud och har byggts upp av idoga troll och tomtenissar, påhejade av tomtegubbar och deras trolska motsvarighet. Trollpackan som styr över dalen har koll på allihop och bestämmer hur hög den vallen skall vara.
Häxan Gustava har sina drabanter utspridda runt MilkRiver och skickar genast rappot till henne om han/hon upptäcker minsta överträdelse vad beträffar höjden över havet.
Nu är det så att jag, Jerry Linder, har upptäckt spår efter bäver i Långsjön, rakt över sjön vid ena kanten av Oxviken. Där fann jag i somras ett par träd som fällts av bävern, och det har jag aldrig sett förut hos oss.
Däremot har jag funnit en bäverhydda ovanför Rödmossesjön som ligger över Kvarnsjön som ligger över Sjundasjön. Troligen har de en gång rymt från Molstabers djurpark, liksom mufflonfåren.
Strax ovanför bävergnagda björkar finns det torp under Nådhammar i ruiner, och det var där jag låter vår Vatt-Anna växa upp.
När jag nu gick runt grunden bland rätt stora stenar fick jag för mig att den rävunge jag såg några sekunder, nere vid stranden bakom några granar, skulle kunna ha sitt gryt i närheten. Mycket riktig, lite längre uppe i backen under en jättestor sten fanns spå av vilt, antingen räv eller grävling.
När jag sedan somnade in den kvällen uppenbarade sig bävefamiljen i drömmen, och vet du vad de gjorde? de drog kapade grenar från nejden och byggde en damm innan Mölnboån där den är som smalast innan kvarnen, som för övrigt är känd sedan 1200-talet; på Birjer Jarls tid, då denne anlade ny huvudstad i det som skulle bli Sverige.
Rövare från Estland och ännu längre norrut, från Karelen, kom genom sundet vid slussen och for ända till Sigtuna och härjade. Då tyckte man att det skulle vara tryggt att sätta stockar i farleden där Gamla staden skulle byggas.
Bävrarna bygger i drömmen där berget upp till Fribo sluttar brant, och där det är en stigning upp till Folkets Hus. Det blir som ett V, en åsrygg från Wiederheims Paul till Mölnbo Torg.
Det var faktiskt ganska kusligt därför att min stuga, AkterKastellet i sagan, ligger så nära och så lågt att vågorna slog upp under huset härom året då det regnade så mycket.
Centimeter för centimeter höjs vattnet allts om bävrarna bygger, och när vattnet når en bit över min brygga tar en kraftig våg från sydväst tag i stugan och gör den mobil; en husbåt, skulle man kunna säga om man vill vara vitsig, men det här är inget att skratta åt tyckte jag, och vaknade alldeles sjöblöt...
Alltsedan dess har jag gått och tänkt på det där dammbygget.
Ponera att det var en ås från Fribo som sträckte sig över den markbit där ån går fram, och att densamma har sprängt sig igenom åsen en dag, kanske med någon männsikas hjälp; en "Vildhussen, en listig person som räknat ut att man kan använda vatten som rinner ner till Långsjön från andra små sjöar i skogarna runt omkrin. Inte minst från Mölnbos fina badsjö: Bergsjön, som rinner ut vid Udden till Lillsjön, som är en del av Långsjön.
Vid långsjön finns ett kraftigt utflöde från Stegsjön och vid Ulriksdal kommer vatten från Grävstasjön och Stegsjön och rinner genom Svartputten och vidare ner bortom vår lada.
Vattendragen kan gå åt två håll. Från Stegsjön och från Grävstasjön, där vattnet som rinner ut intilld båtklubben vid Solvik, faktiskt rinner hela vägen genom Hölö och Grävsta.
Studerar man topografiska kartan finner man höjdkurvor där en är kraftigare och markerar 25-meterskurvan.
Den råkar gå fram nära skogen runt ytor som är markerade som åkermark. Det ser ut som om vattenytan på sjön och strandkanten legat där i många år och att sediment från högre belägna marker transporterats dit av väder och vind från högre belägna partier där vi har berg och skog idag. Där har lersedementen spritt sig ut över sjöbotten och lagrats i väldigt många år.
Varför just där åkern börjar och skogen börjar?
Jo, längst borta i söder finns en torpstuga som heter Graven, och strax bredvid går järnvägen genom ett pass som sträcker sig en bit söderut. Höjer vi vattenytan till ca 25 meter kommer vattnet att rinna ut där och forsa vidare ner mot Östersjön inte långt från Tullgarns slott.
Det är ju som en tanke, och den tanken har jag följt vidare mot Edesta där 25-meterskurvorna från Långsjön och Sillen aldrig tar tag i varandra. Enligt kartan vänder kurvorna när de får syn på varandra, och kilar iväg ner till varsin sjö igen. Avståndet mellan kurvorna är bara några tiotal meter.
Nu råkar jag känna till att ett vadställe kallas ed, på hederlig svenska, och varför inte, en gång kanske vattnet stod så högt, eller rättare, landet var nedpressat hela 250 meter under vår havsnivå, och när nivån stod vid 25 meter hade vi ett vadställe där över till Nådhammar som är rikt på fornlämningar. Edesta har alltså fått sitt namn från detta ed; vad vet jag, en lustig tanke i alla fall.
1891, ett år som är värt att komma ihåg. Då hölls en förrättning på Nådhammar som Hildemar Lidholm var sökande till. Det var en tid då många svenskar for till Nordamerika och andra länder. Till Brasilien var det också många som flyttade. Lantmätarna hade tidigare styckat upp jorden kring byarna, och många bönder var tvungna att lämna bygemenskapen och riva stugorna där och sätta ihop dem på den mark som de hade blivit tilldelade.
Det betydde att driftiga ungdomar kunde börja bruka jorden efter moderna principer och då fick de så mycket mat åt sina ungar att barnadödligheten blev så mycket mindre. Alltså blev det gott om arbetsfolk och nät ångmaskinerna kom var det många som inte behövdes här hemma och då kom nästa våg efter Karl-Oskar och Kristina.
För att råda bot på det sänkte man 80 % av sjöarna i Stockholms län med ungefär en meter i genomsnitt. På låglänta marker kunde det bli stora arealer som blottlades och som snart kunde odlas. Vi kan se våtmarken mellan järnvägen och Lillsjön i Mölnbo, där har det odlats, och det finns fotografier i hembygdens arkiv som bevisar detta.
Det skall finnas några märken runt sjön som visar hur mycket vatten man får tappa ur. Ett skall finnas vid Nysund och ett skall finnas vid Lindholmen, den holmen som ligger utanför Nådhammar mot Oxsundet. Det lär vara dubbar i berget.
Naturligtvis vaknade jag då min nyblivna husbåt virvlade omkring, och orsaken till denna yra kan vi kanske finna i den vinflaska som står tom på bordet...och jag minns min mammas röst då hon sjunger: Trollen har bal, i tusental, virvlande fram ur skogens mörka pelarsal. Då blir det rumba och jazz, damer i stass, le emot herrarna och suga på en glass. Och den som inte vill dansa då, den ska vi klå både gul och blå.......den ska vi binda upp svansen på...
Jasså, har ni hört den förut? för en liten stund sedan, jaha, förlåt då...men vad har detta med MoffaFridolins kvantfysik att göra?
Tjaa, vem vet, det där med vattensänkning av en sjö, först med tre meter till en början, sedan med en meter till i modern tid.
Det finns kanske en tanke bakom det hela. Det är nämligen så att det finns motsvarande erfarenheter om ett annat sjösystem, det som kallas Flodområde 62/63. Det är Måsnaren som rinner ut i Lanaren, som rinner ner i Bränningeån. Just där ån börjar finns det spår efter ett vattenstånd som låg 4 meter över dagens. Ett gammalt dokument av en man som vuxit upp i området påvisar just detta. Människor har i alla tider sökt efter energi för sin levnad, och funnit den också på olika områden, och den skillnad i höjd som nyttjats och nyttjas vid kraftverken idag, är kanske att likna vid de språng som finns i en atom där elektronerna rör sig mellan olika tillstånd. Dock är det vi kallar elektroner inte några kulor som rör sig med ett visst spinn, de kan lika gärna vara en massa, en dimma, ja något annat helt enkelt...
Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se
http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/
Moffas@Spray.se+ 46 0707 534 539
Släkten värst och bäst...
Nu är det ett nytt liv på gång, Moffa ska bli GammelMoffa, vad sägs om det.
Jag kommer osökt att tänka på gravitationen som ännu är en olöst gåta. Nja, inte för mig och mina medarbetare MoffaFridolin och Kamrern, som för en gång skull verkar vara överens.
Förr fanns en eter, något mycket diffust och lättflyktigt precis som eter som man förr sövde ner folk med när man skulle operera. Idag ser vi etern, vi som huserar i min skalle alltså, som den sammanlagda verkan av alla elektromagnetiska våglängder som kommer från hela cosmos enheter; även från jordklotet som ju har ett magnetfält omkring sig.
Jag minns att lantmätaren förr hade en vertikalkompass som visade inklinationsvinkeln på magnetflödet från jorden. Med den sökte vi efter rör i marken som markerade gränspunkter. De kunde ju ligga några decimeter under ytan, och på några kvadratmeter när. Hade vi ingen sådan kompass med oss gick det också med en vanlig kompass, men det blev inte lika tydligt utslag.
Jag kan se alla himlakroppar flyta i ett harmoniskt föränderligt mönser i cosmos. Hur så tunga kroppar kan påverka varandra och anpassa sig till sina specifika banor är svårt att förstå, men tänk dig en illvillig person som vill oss illa. Från andra sidan jordklotet kan han styra en ström som i sin tur påverkar en kontakt som ... jag vågar inte tänka på det.
Kanske finns där ännu ett flöde som vi ännu inte kan mäta, kanske inte. Samband är ett storslaget ord. Samband håller ihop. Håller vi bara ihop och följer en plan kan vi flytta berg, göra tunnlar som ger oss möjlighet att gå tvärs igenom, förkorta processer.
Men att satsa på processer som slår sönder de innersta cellerna i Kristinas lustiga trädgård är inte att rekommendera, även om det ser ut som vi kan hantera processen. Det beror främst på att människornas nervsystem svajar, liksom allt i övrigt i cosmos svajar. Gjorde det inte det, kunde det inte glida undan och anpassa sig till omständigheterna skulle allt krossas och gå upp i rök.
En gång skulle Kristina göra en morotstårta. Hon hade hasselnötter som var krossade i en blandning som också innehöll rivna morötter så klart. Först hällde hon nötterna (som kulor) i en beredare med en vass kniv i botten, och så tillförde hon energi i form av elektrisitet.
Jag stog bredvid och tittade på processen och iaktog nötternas rörelse allt som mer och mer energi matades in i den runda behållaren.
Först dansade kulorna runt runt i periferin, men snart nog såg jag att det blev en korv när kulorna var tillräckligt mosade. Efter en kort stund började korven vrida sig i spiral, och jag var alldeles stum. Tänk att få göra ett vetenskapligt experiment tillsammans med Kristina i hennes kök.
Men inte nog med det. Nu hade den vridande massan blivit så mjuk, eftersom nötterna var totalt krossade, så den ring som snurrade runt sig själv också började röra sig som en meander. Där slutade vi. Nu hade vi tillfört en massa energi och massan var fin nog att passa som ingrediens i tårtan. När vi rev morötterna i beredaren såg vi som en droppe likt den i det kinesiska tecknet, en cirkel med två droppar (yin och yang), en vit en svart. Experimentet var lyckat, jag själv var lycklig, och om vi hade låtit beredaren arbeta ännu några minuter hade väl massan blivit en enda röra oxh gått upp i rök, som os i cosmos...
Att mosa sönder kan få oanade konsekvenser, och vår förmåga att tänka logiskt är inte nog bra för att hantera så svåra processer som den som tarvas då man klyver uran och får kärnkraft, det är bara så, och är inte svårt att förstå.
Min väg som jag besökte i går kväll, var den som gav mig uttrycket fullifandjävlarna. Han menade då världens ledare som inte tänkte stort nog, och som lurar med sig folkmassan mot havet. De som går längst bak ser inte vad som händer längst fram, och när de bara traskar på kommer fronten till slut till det stup där havet tar vid; och du kan själv tänka ut vad som händer.
Kommer just att tänka på hur man jagade mammutar och älgar förr innan man hade skjutvapen; men motade dem mot ett stup där de stupade.
För att avrunda den här bloggen vill vi framföra det faktum att en ung flicka inom några månader kommer att stanna upp ett tag på sin vandring här, och orsaken är att hon är gravid; och allt kommer att gå betydligt trögare. Att bära ett barn blir tungt i längden, och snart blir hon gravid igen, och bördan blir ännu tyngre. Det är livets gång, har alltid varit.
Den som förr, och även idag, slocknar och skall gömmas undan, som gammelmorfar, blir lagd i en grav. Man gräver en grav, en grop, och efter en tid är gropen borta som om den aldrig fanns. Vind och vatten jämnar ut marken och graven försvinner med tiden. Graven påverkas av rumtiden, som sekund för sekund, eller millimeter för millimeter runt jordaxeln suddar ut den skapelse som en gång var. En professor i praktisk filosofi har sagt:
Orden speglar verkligheten! Han hette Joakim Israel.
Men det hindrar inte att både Moffa, Fridolin och Kamrern ser positivt på att jag skall bli gammelmorfar ett tag, några år eller så, och få flera släktmedlemmar att hänga upp i det släktträd som växte fram från Karl den Stores farfar, Karl Martell...det är sant, det har ordföranden i släktforskarföreningen i Nora sagt; hon heter Brittmarie och är släkt med oss.
Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se
http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/
http://kristinaslustigatradgard.blogspot.com/
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Hur många som helst
Som jag går i skogar berg och dalar...kom jag till slut till Kristinas odling. Solsken och regnskyar sveper över hennes blomstersängar och hallonrader, allt är ljuv musik. Så kommer där en kanin och gnager av några blomskälkar på sin hoppande färd genom livet, och då och då står en råbock och tar sig en tugga av någon raritet, för att inte tala om alla mördarsniglar. Men i stort... här är det liv och rörelse, jag skulle vilja säga här finns rumtiden överallt.
Varför säger man inte som Karl Marx, eller Anders Borg, mervärde skapas för varje sekund; tillväxt med ett annat ord. Här växer det så det knakar under förutsättning att marken inte är frusen, d.v.s. vattnet som för mineraler ur marken får inte vara fruset, utan ha lämplig temperatur för att lösa dem och transportera dem upp från rötterna och förenas med solljuset.
Varje planta har sin livscykel, sin tid att gro, växa upp och bli med frukt och frö, och sen, en viktig fas; att vissna ner och dö.
Hur skulle den annars kunna anpassa sig till kulturens alla faser, där idéer föds mognar och dör, liksom Europas idé håller på att göra just nu.
Jesus har stelnat i våra kyrkor. Han hänger kvar där man spikade upp honom, men sedan har en våg av medmänsklighet, solidaritet, vällt över Västerlandet, men den vågen har nästen ebbat ut för att möta andra idéer som visserligen funnits många gånger förr, men tagit sig på nytt och flammat upp. En av våra forna ledare sitter på nytt och för vår talan i en dyster värld med död och pina, och ingen ny Martin Luther har petat ner nonom från hans piedestal.
Vad kan Håkan göra, med Mona och Östros i ryggen? Inte mycket, om inte du och jag är med och stöttar. Det är Kristina som sköter sina odlingar, men det är jag som bestämmer över den växande granen som nu nått upp till halva körsbärsträdet i höjd. Om inte vi vill ha en bättre värld där man tror på människors värde och goda vilja, då får den osynliga handen ingen kraft.
Naturligtvis behöver vi en marknad, men inte tillvilket pris som helst. Det är som med hydrofonen vi släpat ut från källaren. Den är tom nu, ty den är en solitär och har ingen förbindelse till källan, och där finns ingen regulator som reglerar tryck, trycket som måste vara ställt så att alla celler i en planta får del av solljus och mineraler. Blir en gren i biggaråträdet utan sol, på grund av att en annan gren vuxit för och skuggar, då dör denna gren utan prut.
Så är det med oss alla, och så är det med var nation Grekland och Italien, och då beror det på att det är skit i ledningen.
Det går en våg över hela Världen. Den kommer från solen och jorden tillsammans, ja från hela Cosmos. Vi vet det inte än. Medvetandet kommer efter, och vattnet höjer sig cm för cm i Världshavet. Det är bara naturligt. Det har alltid varit istider med is vid ploerna och syndafloder då djuren vandrat ner i havet för att svalka sig; det var då människoapan reste på sig då hon gick i vattnet och plockade musslor. sedan blev det kallare igen då avståndet till Solen blev större.
Det var visst från Afrika vi kom, och genom mutationer har vi anpassat oss till olika miljöer så att vi som är vita fick mindre pigment, och jag som är prickig fick pigment lagom för att göra mina prickar på alla ställen utom där mina kalsonger skymmer. Det är inte bara i Kristinas trädgård som det är lustigt att vara, hela existensen är lustig, ja rent av lustfylld, såvida vi lyckas med det vi tänkt oss. Når vi inte ända fram blir vi inte riktigt lyckliga, och tur är väl det...
Lycka är att lyckas, svårare än så behöver det inte vara, men det är svårt nog...
Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se
http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Vad är en våg egentligen...
Varje vuxen människa har väl sett vågor på vatten! På snarlikt sätt antar vi att elektromagnetiska vågor fortplantar sig. Men vet vi det?
I vatten rör sig energin frammåt från A till B, men vattnet självt rör sig upp och ner i det synliga fältet; egentligen sätts vattnet i rotation av den impuls som drar förbi.
Hur rör sig impulsen annat än framåt?
En svår fråga!
Jag tror att där finns en koppling till den gyllene spiralen. Vi kan se en cirkel delad i två halvor.
I den ena halvan startar en impuls med radien 1, 000 som efter 90 grader övergår i radien 0,618033989. Efter ytterligare ett kvarts varv minskar radien till 1, 000 - 0, 618 = x,xxx o.s.v..
Spiralens radie minskar i oändlighet, men spiralen når aldrig origo i den ursprungliga matematiska cirkeln.
Men, vi kan se en motsvarande spiral i den andra cirkelhalvan som är en omvänd spegelbild av den första, med exakt samma form... månne rörelsen slinka igenom nålsögat (origo) och komma ut i den andra halvan. För övrigt är det svårare för en rik att komma in i himmelriket, än för en kamel att komma igenom ett nålsöga, sa Jesus; om han är bekant.
Orsaken till rörelsens vaggande än hit än dit som en brevvåg beror på att omgivningen håller emot och får Moffa och Kamrern att bolla ord och tankar mellan varandra för att de är osäkra på vad som gäller. Resulttet bringas sedan ut till allmänheten genom Fridolin som har svårt att hålla käft.
I detta fall bara måste Fridolin berätta, vilket det är sant eller inte, att massorna i vågen är utsatt för en yttre kraft som liksom kramar ihop den så att den motsvarar den kurva som vi finner i den logritmiska spiralen där 1,000 : 0.618033989 = 1,618033989, vilket är det tal matematiker kallar den grekiska bokstaven Fi. Kraften jag talar om borde vara den övriga omgivande vattenmassan i det här fallet. På himlapellen blir det då strålarna från andra stjärnor och massor som sänder ut energier från radioaktiva kärnor; är månne detta den efterfrågade gravitationen; trögheten.
Om Fi kvadreras får vi 1+ Fi, alltså 2,618033989 ett tal som är minst sagt osanolikt; heligt!
Undras vad det motsvarar i naturen, kanske en volym, eftersom Fi är en plan yta.
Det lär finnas ett samband mellan Fi och roten ur - 1,
där - 1 = e upphöjt till lilla i gånger pi.
e är en matematisk konstant som matematikern Euler bollade med; dess värde är 2.718.... ungerfär, för talet är
en oändlig serie man får vid ränta på ränta: 1 + 1:(1x1) + 1:(1x1x2) + 1:(1x1x2x3) + 1:1x1x2x3x4 ....... kan skrivas 1 + 1:1 + 1:2 + 1:6 + 1:24 + 1:120 .........
Moffa menar att allt detta obegripliga hör ihop med vågen som rör sig framåt medan massan rör sig upp och ner. Kamrern är skeptisk som vanligt.
Samma fenomen upptäcker vi hos homo sapiens.
Jag gick Storgatan fram i Södertälje; det var idag, en vanlig dag, ok, en fredag med myskväll och Skavlan, då det säkert som amen i kyrkan står en flaska vin på bordet.
Det var som om folk såg gladare ut än eljest. Som om de var påverkade av den politiska situationen i landet, ja rent av beroende av att Håkan Juholt lyckats ganska bra med sin förlåtresa; och detta fastän han har minst sex gamla socialister mot sig: Mona Sahlin, Östros med flera som inte riktigt vill tro på honom fast många gillar Håkan när han gör sin pudel.
Men idag har det uppstått ett nytt socialdemokratiskt parti, hurra, ett riktigt socialt demokratiskt sådant, med minst 7 viktiga punkter som skall åtgärdas för att återställa tryggheten för folket igen.
Igen, vad menas egentligen, har den försvunnit ur den svenska folksjälen?
Ja! succesivt har folk börjat må dåligt med den politik som Karl Bildt, och hans moderater styrt landet med. Inte konstigt va?
Således: En moderat högerregering har på nytt fört över en massa världen från folket till enskilda konton; och nu skulle dessa äntligen vara på väg tillbaka till ursprunget, precis som den matematiska vågen visar i MoffaFridolins tappning; men är det sant?
Kamrern som har en konservativ själ anser att den osynliga handen som Adam Smith predikade om bör få sin chans ändå; det är nu bara att trampa på i galenskaperna. Men så ser inte Moffa på det hela, mera som Keynes, men med ett krav på folk och företag som fått förtroendet att organisera och driva egna rörelser efter egen förmåga. Man måste ställa större krav på ungarna så de gör sig förtjänta av veckopengen; och deras mammor och pappor måste tänka över vad de sysslar med egentligen; handlar också om inköp m.m..
Om vi skulle sammanfatta vågen så ser vi att det finns en synlig del och en underliggande kraft, en impuls, som rör sig genom tiden. Vill man något måste man ställa upp ett mål och ta ett steg i taget. Går man åt fel håll radar felen upp sig och allt kommer på en gång; se på USA just nu...
De flitiga myrorna, även om vi inte riktigt kan räkna ut vart de är på väg med sina strån när vi ser dem irra omkring, kommer till stacken till slut, annars skulle den inte växa i höjd som den gör...var och en drar sitt strå till stacken efter bästa förmåga...amen!
Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se
http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/
Moffas@Spray.se
+ 46 0707 534 539
Mångubben lyfter berggrunden säger man...
Säger ja, men är det sant? Jag tror inte på det som sägs, jag är en tvärvigg som tror tvärt om.
Jag tror att jorden på något mystiskt sätt lyfter månen upp en bit, precis som man på Tom Titts kan få en lätt boll att lyfta upp från golvet genom att blåsa luft underifrån och få den att sväva fritt.
Månen svävar mellan jorden och alla andra strålande himlakroppar. Det betyder att mångubben skymmer en del av jordskorpan, och då blir det inte balans just där, vilket får skorpan att pressas upp, ja, ca 25 cm här i Stockholmstrakten. Havet lyfts betydligt mer på andra ställen, men det är skuggan som görét. Det är i alla fall Moffas teori, vi får se om det finns flera bland folk som inte är indoktrinerade...
All vulkanism tyder på att det finns en reaktor i klotets centrum som försöker, och lyckas också lyfta upp smält berg (gnejs och granit) till ytan, samt pressa kontinentalblocken mot varandra så att vissa lyfts upp och bildar alptoppar, medan andra pressas ner under varandra. Det är enorma krafter, i stil med de som finns på solen. Har vi kanske begynnelsen av en sol inom klotets tunna skal. Skalet är förövrigt lika tjockt som skalet på en apelsin, om man gör en symbolisk jämförelse; och det är just dessa jämförelser som gör att hjärnan kan uppfatta helheter.
Det går inte att bevisa dessa storheter, men man kan ana, och tar man dem på allvar kan det ge resultat, där man annars har misslyckats. Många indicier som drar åt samma håll kan fälla en anklagad brottsling.
Men människors hjärnor är inte lika. Somliga är födda med en kraftfull hjärnstam som skapar kaos om den inte balanseras av en lika väl utvecklad hjärnbark; vilken är den senare delen i människans skapelse. I en balanserad hjärna kan de två stå upp mot varandra och skapa harmoni. skulle någon rå över den andra, precis som om Kamrern skulle styra Moffa, då bleve allt kallt och trisst, men tvärt om blir det livat och glatt. Det går ju inte att leva livet i ett ständigt glädjerus, och därför ska man vara glad att båda polerna (polarna) finns.
Det är gott och väl att positivismen finns, men ibland måste man göra antaganden som inte går att bevisa; och detta för att man skall komma in på ett nytt spår. Det gäller i allra högsta grad i kulturen när stora språng i utvecklingen håller på att ske; t.ex. när datakraften kom och ersatte mänsklig tankekraft. Allt är nu genomsyrat av det digitala systemet med ettor och nollor, och ettor och nollor är att betrakta som ström och inte ström, ungefär som när jag drar i tråden ut och in på knappsnurran.
Och vad är det som sker? Jo, en linjär rörelse omvandlas till en cirkulär. Och har du sett någon bild av en nebulosa som roterar, man brukar visa en stråle upp från centrum vinkelrätt från skivans bas. Dessutom är skivan kluven i två delar så att det blir ett mellanrum mellan dem.
Så är det med vintergatan sedd från sidan. Alltså en cirkulär kraft som byter riktning ca 90 grader, men sen då?
Jag kan tänka mig att motorn i det hela, som driver strömmen av energi rakt upp,
möter sin motståndare runt omkring, och att alla dessa himlakroppar tillsammans böjer strålarna tillbaka mot kroppen igen, och då som en virvelström in mot centrum, o.s.v..
En rörelse som möter motstånd, böjer av åt det ena eller det andra hållet.
Allt detta under förutsättning att det finns en kraft mellan alla kroppar som inte syns, men som verkar på samma sätt som gravitationen, fast tvärt om. En far och en son följer ofta samma mönster då de är ungefär lika starka. Det blir en distans mellan dem, och så är det mellan nationer och religioner.
Det är Ingvars elektromagnetiska strålar som gör jobbet. Men varför är hastigheten konstant i dessa strålar?
Om jag står på torget och plötsligt kommer på att jag måste med ett tåg till Gnesta och möta FrökenPinYin där och sedan dra vidare till Elektron där man bjuder på konsert, då har jag bråttom minsann. Det gäller att sno sig på. Jag tar det långa benet framför det andra, och börjar småspringa, att rusa är det ingen mening med då trottoaren är full av folk. Men ont om tid som jag har börjar jag ändå springa, och då inträffar något märkligt. Plötsligt stöter jag på den ena efter den andra, som makligt går i motsatt riktning till och med. Jag märker dock att jag lättare tar mig fram om jag viker av åt sidan hela tiden, än åt höger än åt vänster, och på det sättet blir det mindre träffar, men vägen till stationen blir längre.
Ungefär så ser jag strömmen av elektromagnetiska enheter ta sig fram från källan till målet.
På det viset går det åt ungefär lika mycket energi per tidsenhet hur jag än gör. När något energiknippe möter motstånd parerar det genom att glida åt sidan. När en stråle lämnar källan ( en stjärna) är den fulltankad av energi och försöker rusa iväg men möter motstånd. Det är då den viker av och drar iväg utåt från medellinjen. Full av kraft ändrar den riktning och drar iväg över medellinjen igen. Så håller den på och samtidigt förlorar den energi och följaktligen stöter den emot mindre motstånd för varje parering. Egentligen är formen på rörelsen en spiral som blir slankare och slankare allt som den rör sig framåt tills den dör ut.
Så ser jag det, och det är därför det verkar naturligt för mig att det finns ett givet förhållande mellan frekvens och våglängd. Den konstanten råkar vara C, vilket är den elektromagnetiska vågrörelsens hastighet. När den tunnar ut och rör sig utefter medellinjen har den samma hastighet som rörelsen i sig rör sig utefter sin egen bana.
Jag har roat mig med att fundera lite över atomens mystik. Det sägs att det finns så många enheter, s.k. kvarkar, och om detta vet jag nada. Men däremot har jag lärt mig i skolan att det finns elektroner som rör sig runt en kärna, och att denna kärna i sin tur innehåller protoner och neutroner. Protoner sägs innehålla en positiv laddning, och neutronen ingen, medan dessa båda väger lika mycket. Elektronerna innehåller en negativ laddning och väger mycket lite.
Det finns alltså lika många laddningar som är negativa som positiva.
De negativa lär vara placerade som i en herarki, med ett fåtal i toppen, och flera i skal längre ut från kärnan.
Jag fick för mig att den här bilden är rysligt lik en bild av ett samhälle, ta Svensson, Svensson t.ex. där man startar morgonen hemmifrån där hela familjen är samlad, och sprids ut till olika platser där man arbetar, och kommer hem och samlas till kvällen och natten.
Det vi ser är ibland det vi vill se. Vi vill se att det finns olika partikalar där inne och där ute. Men tänk om det är så att det är samma enheter som rör på sig; ut och in, ut och in, i evighet.
Tänk dig att de som rör sig ut hinner samla på sig energi (massa) där ute, och tar det med sig in på kvällen. Till slut har man så mycket samlat att man kan göra som i spelet Monopol, man kan byta ut sitt hus till ett hotell, och därmed har vi fått ett grundämne av högre valör.
Så kan man hålla på tills man har samlat på sig allt för mycket så att tjuvar och banditer söker sig till hotellet och tar med sig överskottet. Vi har då uppnått ett antal elementarpartiklar så att det börjar stråla ut energi till omgivningen, och då har vi fått en radioaktiv atom. Det kan ha skett någon gång då vi var nära solen och värmen hög nog att ladda dessa atomer som nu klingar ut sitt gift mot oss.
Rent vansinnigt är det att människor fortsätter att sprifa detta gift som tar tusentals år att nollställa. Den farligaste smittkällan vi kan tänka oss håller på att installeras här och där på jorden, som om det inte vore nog med pest och kolera...
