söndag 27 november 2011

MilkRiverValley...

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


 Optimistbåten inne i Korpberget...AkterKastellet sticker ut...

Från järnvägen mellan Hölö och Vagnhärad sträcker sig MilkRiverValley norrut till Mölnbo stationsamhälle. När järnvägen byggdes 1961 gjordes en vall som hindrar sjön att stiga en bit in mot länsväg 57.

Det finns ännu en vall, men den finns i Moffas huvud och har byggts upp av idoga troll och tomtenissar, påhejade av tomtegubbar och deras trolska motsvarighet. Trollpackan som styr över dalen har koll på allihop och bestämmer hur hög den vallen skall vara.

Häxan Gustava har sina drabanter utspridda runt MilkRiver och skickar genast rappot till henne om han/hon upptäcker minsta överträdelse vad beträffar höjden över havet.

Nu är det så att jag, Jerry Linder, har upptäckt spår efter bäver i Långsjön, rakt över sjön vid ena kanten av Oxviken. Där fann jag i somras ett par träd som fällts av bävern, och det har jag aldrig sett förut hos oss.

Däremot har jag funnit en bäverhydda ovanför Rödmossesjön som ligger över Kvarnsjön som ligger över Sjundasjön. Troligen har de en gång rymt från Molstabers djurpark, liksom mufflonfåren.

Strax ovanför bävergnagda björkar finns det torp under Nådhammar i ruiner, och det var där jag låter vår Vatt-Anna växa upp.

När jag nu gick runt grunden bland rätt stora stenar fick jag för mig att den rävunge jag såg några sekunder, nere vid stranden bakom några granar, skulle kunna ha sitt gryt i närheten.  Mycket riktig, lite längre uppe i backen under en jättestor sten fanns spå av vilt, antingen räv eller grävling.

När jag sedan somnade in den kvällen uppenbarade sig bävefamiljen i drömmen, och vet du vad de gjorde? de drog kapade grenar från nejden och byggde en damm innan Mölnboån där den är som smalast innan kvarnen, som för övrigt är känd sedan 1200-talet; på Birjer Jarls tid, då denne anlade ny huvudstad i det som skulle bli Sverige.

Rövare från Estland och ännu längre norrut, från Karelen, kom genom sundet vid slussen och for ända till Sigtuna och härjade. Då tyckte man att det skulle vara tryggt att sätta stockar i farleden där Gamla staden skulle byggas.

Bävrarna bygger i drömmen där berget upp till Fribo sluttar brant, och där det är en stigning upp till Folkets Hus. Det blir som ett V, en åsrygg från Wiederheims Paul till Mölnbo Torg.

Det var faktiskt ganska kusligt därför att min stuga, AkterKastellet i sagan, ligger så nära och så lågt att vågorna slog upp under huset härom året då det regnade så mycket.

Centimeter för centimeter höjs vattnet allts om bävrarna bygger, och när vattnet når en bit över min brygga tar en kraftig våg från sydväst tag i stugan och gör den mobil; en husbåt, skulle man kunna säga om man vill vara vitsig, men det här är inget att skratta åt tyckte jag, och vaknade alldeles sjöblöt...

Alltsedan dess har jag gått och tänkt på det där dammbygget.

Ponera att det var en ås från Fribo som sträckte sig över den markbit där  ån går fram, och att densamma har sprängt sig igenom åsen en dag, kanske med någon männsikas hjälp; en "Vildhussen, en listig person som räknat ut att man kan använda vatten som rinner ner till Långsjön från andra små sjöar i skogarna runt omkrin. Inte minst från Mölnbos fina badsjö: Bergsjön, som rinner ut vid Udden till Lillsjön, som är en del av Långsjön.

Vid långsjön finns ett kraftigt utflöde från Stegsjön och vid Ulriksdal kommer vatten från Grävstasjön och Stegsjön och rinner genom Svartputten och vidare ner bortom vår lada.
Vattendragen kan gå åt två håll. Från Stegsjön och från Grävstasjön, där vattnet som rinner ut intilld båtklubben vid Solvik, faktiskt rinner hela vägen genom Hölö och Grävsta.

Studerar man topografiska kartan finner man höjdkurvor där en är kraftigare och markerar 25-meterskurvan.

Den råkar gå fram nära skogen runt ytor som är markerade som åkermark. Det ser ut som om vattenytan på sjön och strandkanten legat där i många år och att sediment från högre belägna marker transporterats dit av väder och vind från högre belägna partier där vi har berg och skog idag. Där har lersedementen spritt sig ut över sjöbotten och lagrats i väldigt många år.

Varför just där åkern börjar och skogen börjar?

Jo, längst borta i söder finns en torpstuga som heter Graven, och strax bredvid går järnvägen genom ett pass som sträcker sig en bit söderut. Höjer vi vattenytan till ca 25 meter kommer vattnet att rinna ut där och forsa vidare ner mot Östersjön inte långt från Tullgarns slott.

Det är ju som en tanke, och den tanken har jag följt vidare mot Edesta där 25-meterskurvorna från Långsjön och Sillen aldrig tar tag i varandra. Enligt kartan vänder kurvorna när de får syn på varandra, och kilar iväg ner till varsin sjö igen. Avståndet mellan kurvorna är bara några tiotal meter.

Nu råkar jag känna till att ett vadställe kallas ed, på hederlig svenska, och varför inte, en gång kanske vattnet stod så högt, eller rättare, landet var nedpressat hela 250 meter under vår havsnivå, och när nivån stod vid 25 meter hade vi ett vadställe där över till Nådhammar som är rikt på fornlämningar. Edesta har alltså fått sitt namn från detta ed; vad vet jag, en lustig tanke i alla fall.

1891, ett år som är värt att komma ihåg. Då hölls en förrättning på Nådhammar som Hildemar Lidholm var sökande till. Det var en tid då många svenskar for till Nordamerika och andra länder. Till Brasilien var det också många som flyttade. Lantmätarna hade tidigare styckat upp jorden kring byarna, och många bönder var tvungna att lämna bygemenskapen och riva stugorna där och sätta ihop dem på den mark som de hade blivit tilldelade. 

Det betydde att driftiga ungdomar kunde börja bruka jorden efter moderna principer och då fick de så mycket mat åt sina ungar att barnadödligheten blev så mycket mindre. Alltså blev det gott om arbetsfolk och nät ångmaskinerna kom var det många som inte behövdes här hemma och då kom nästa våg efter Karl-Oskar och Kristina.

För att råda bot på det sänkte man 80 % av sjöarna i Stockholms län med ungefär en meter i genomsnitt. På låglänta marker kunde det bli stora arealer som blottlades och som snart kunde odlas. Vi kan se våtmarken  mellan järnvägen och Lillsjön i Mölnbo, där har det odlats, och det finns fotografier i hembygdens arkiv som bevisar detta.

Det skall finnas några märken runt sjön som visar hur mycket vatten man får tappa ur. Ett skall finnas vid Nysund och ett skall finnas vid Lindholmen, den holmen som ligger utanför Nådhammar mot Oxsundet. Det lär vara dubbar i berget.

Naturligtvis vaknade jag då min nyblivna husbåt virvlade omkring, och orsaken till denna yra kan vi kanske finna i den vinflaska som står tom på bordet...och jag minns min mammas röst då hon sjunger: Trollen har bal, i tusental, virvlande fram ur skogens mörka pelarsal. Då blir det rumba och jazz, damer i stass, le emot herrarna och suga på en glass. Och den som inte vill dansa då, den ska vi klå både gul och blå.......den ska vi binda upp svansen på...

Jasså, har ni hört den förut? för en liten stund sedan, jaha, förlåt då...men vad har detta med MoffaFridolins kvantfysik att göra?

Tjaa, vem vet, det där med vattensänkning av en sjö, först med tre meter till en början, sedan med en meter till i modern tid.

Det finns kanske en tanke bakom det hela. Det är nämligen så att det finns motsvarande erfarenheter om ett annat sjösystem, det som kallas Flodområde 62/63. Det är Måsnaren som rinner ut i Lanaren, som rinner ner i Bränningeån. Just där ån börjar finns det spår efter ett vattenstånd som låg 4 meter över dagens. Ett gammalt dokument av en man som vuxit upp i området påvisar just detta. Människor har i alla tider sökt efter energi för sin levnad, och funnit den också på olika områden, och den skillnad i höjd som nyttjats och nyttjas vid kraftverken idag, är kanske att likna vid de språng som finns i en atom där elektronerna rör sig mellan olika tillstånd. Dock är det vi kallar elektroner inte några kulor som rör sig med ett visst spinn, de kan lika gärna vara en massa, en dimma, ja något annat helt enkelt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar